[ Hemskt hemskt hemskt ]

Fy fasen.
Sitter och läser lite på familjelivs forum som jag ofta roar mig med på kvällarna och fastnade i en tråd där en anonym mamma skriver att hon ångrar sitt första barn som nu är drygt 2 år. Att barnet varit oönskat hela tiden och att hon utan problem skulle kunna lämna bort detta barn utan att vända sig om eller känna nåt, att hon i stort sett hatar honom/henne och ser denne som en parasit… Hon säger att hon kallar barnet för missfoster när hon blir arg osv osv…
Barn nr 2 skulle hon däremot kunna göra vad som helst för
och h*n är hennes allt. Ja det är mycket hemska saker som skrivs men tänker inte skriva allt…
Jag blir så JÄVLA illa berörd. Tycker att det är fruktansvärt.
Jag har ingen aning om detta är vanligt. Eller vanligt lär det ju knappast vara, men gissar att denna människan inte är den enda med sådana fruktansvärda känslor heller. Det skär i hjärtat när jag tänker på det stackars barnet. Jag hoppas verkligen att mamman eller någon annan tar tag i detta och hittar ett värdigt hem till sonen/dottern… USCH!

När jag läser såna här hemska saker känner jag att jag bara vill gå in till Hampus, lyfta upp honom ur sängen, hålla om honom hårt och berätta för honom hur OTROLIGT mycket jag älskar honom!
Inget barn förtjänar att känna sig så oälskat som denna stackars lilla 2åring, som tråden handlar om, förmodligen gör! Jag mår dåligt!

God natt!