CLICK HERE FOR BLOGGER TEMPLATES AND MYSPACE LAYOUTS »

11 juni 2008

[ Citerat ]

åh blir så irriterad!
SJÄLVKLART ska man vara stolt över sitt barn, självklart ÄR man stolt över sitt barn.
Men varför hålla på och överdriva deras utveckling? Som jag skrev i ett annat inlägg.
Det går inte att jämföra ett barn med ett annat.
Har suttit och läst lite på forumet på familjeliv.se...
Och där på sidan är det verkligen som en tjej skrev:
"....För länge sen fick jag höra av en kvinna här på FL att hennes niomånaders minsann talade i flerordsmeningar. "Omöjligt", tänkte ju jag. Men visst, om man tolkar "hej då" som en flerordsmening, eller "titta dä" som en flerordsmening, då kan min niomånaders kvala in där också. Precis som att sexmånadersbebisar som står utan stöd. Att det är 1 halv sekund innan de ramlar, det behöver man ju inte nämna. Och om en åttamånaders står vid ett bord och liksom ramlar fram till soffan och då flyttar benet, ja då kan man ju räkna det som att h*n har tagit något steg"
Hon satte verkligen ord på mina tankar. Tack.
Känns som att det är en enda stor tävling dehär med barnets utveckling...!

Visst kan jag berätta om Hampus "framsteg" osv. Men varför överdriva dem?
Han är en unik individ och utvecklas i den takt som passar honom.
Berätta gärna för mig hur duktiga era barn är, men låt mig slippa höra att "h*n går redan 2 steg!" när det eg betyder "h*n flyttar fötterna 2 ggr när h*n släpper taget om vardagsumsbordet och ramlar mot min famn"

Och så åter igen alla dessa übermorsor.
De ska duttas och donas hit och dit hela tiden. Allt ska vara perfekt.
Man ska inte göra si och man ska inte göra så.
Dricker dom tex vatten under måltiden, och inte efter, blir dom mätta av det och får inte i sig tillräckligt med mat osv, osv... kan dra hur många exempel som helst..
Härregud, slappna av!

0 kommentarer: